Skorna på – Känner mig barfota, ändå

Skorna på – Känner mig barfota, ändå

Rasmus Nertlinge

Välkommen till denna 9 minuters föreställning i 3 akter av Rasmus Nertlinge,
där spoken word möter visuell berättarkonst.

Detta verk från ’Den Leende Poetens Hörna’
på Ett Stimulerat Perspektiv, är en resa som utforskar
allt från språkets mekanik till kärlekens styrka bortom fysik.

Innan du startar videon eller dyker ner i manuset,
här är anhalterna för din vandring:

Akt 1: Den Medvetna Gläntan – om ordens och valets kraft

Akt 2: Hjärtat ur sin Bur – om att våga vara en medmänniska

Akt 3: Självlysande i Mörkret – om acceptans och livets egen takt

https://youtu.be/6oGhkUrN3TM?si=SiPyztOtDu1B7svj
Genväg till Musik & Föreställningar

Manus

Intro – Välkommen

Testing, testing, 1, 2, 3

Leende guldbruna ögon

Hörs det bra?

Ok, då kör vi

 

Hej,

Jag heter Rasmus Nertlinge

Och är kreatören som möblerar och expanderar

‘Den Leende Poetens Hörna’

På, Ett Stimulerat Perspektiv

 

Följande 7 minuters upplägg

Består av sammanflätade segment

Från material som ligger öppet där

 

Här behövs inga säkerhetsbälten

Men behåll gärna skorna på,

väl in i showens atmosfär

Känner ni er Barfota, ändå

 

Med det sagt

Så är det dags att inleda

Första akt

Akt 1: Den Medvetna Gläntan

[intro]

Språkets möjligheter

Groddar sig i mitt sinne,

Smakfulla ordval serveras

i mina böckers inre

 

i ett andetag

Kan ett nytt kapitel börja,

Låt mig här i stora drag

Presentera min förädlade smörja

 

Detta verbala smörjmedel

För din interna referensmaskin,

Skyddar även mot rost

i dess vardagsrutin

 

Så välkommen in!

Plocka på fritt

Från buffén av dikt och prosa,

Med Förnyelse Som Segel

Ärade gäst, Låt dig strosa

 

[vers 1]

Sortera referenser

Sätt dominot på plats,

Känslan när det faller rätt

Har gjort mig till fantast

 

Når den röda tråden fram?

Hur landar det i kistan?

Kompletterande kombinationer

Främjar gnistan

 

Organiserande känslor

Har sina drag,

Att komponera poetiska sekvenser

Förnyar mitt jag

 

[stick]

Denna värld é nyckfull

Underbar, utmanande

Och skum

 

i att anpassa därefter

Ligger konsten att surfa,

Vågorna i livets rum

 

[brygga]

Mål och planering

Ledsagar vår handling,

Justerar befintlig riktning

inom levande sanning.

 

Fri vilja orienterar,

Ödets flexibla vandring

 

[Vers 2]

När det väl finns tid

För att vila inuti,

återgår min tillvaro

till att vara hyfsat,

Avsiktsfri

 

Utan avsikt kan vi observera,

Observera det oavsiktliga i att existera

 

Då det lämpligaste att göra

är att vänta,

Landar jag mjukt i förundran

över min egen,

Medvetna lilla glänta

 

Mjukt i förundran

över min egen,

Medvetna lilla glänta

Akt 2: Hjärtat ur sin Bur

[intro]

Livets karaktär

poleras genom tider,

Grova drag

blir mjuka sidor,

Formad av behov

i kropp och känsla,

Där medmänsklighet gror

kan vi glänsa

Ja, där medmänsklighet gror

här kan vi glänsa

[vers 1]

När en blomstrande känsla

blir vissen och dyster,

ibland kan motgångar smältas

i tröstande leendens lyster

Smältas

i tröstande leendens lyster

[brygga]

Nyanser av kärlek

är en gränslös erfarenhet,

Unik mellan varje form

av individualitet,

i och förbi känslor

Antyder något lämplighet

Tydligare i samlevnad

Och respektfull smak,

Ruvar kärlek varmare

inom relationer

Med högt i tak

Ja, kärlek ruvar varmare

Inom samhällen

Med högt i tak

[Vers 2]

Det é lättare att älska

än att lita,

Där förtroende ger efter

Behöver kärlek inte ge vika

Frågan är ej om vi älskar

Det ligger i vår natur.

Insikt lever från detta,

det som varierar é hur

Biologi fungerar

inom ram av temperatur,

En viss nivå av kärlek

Gör djur till mer än djur,

En viss Förståelse

För vår natur,

Gör vårt djuriska jag

Till en ganska trevlig filur

Jag har släppt mitt hjärta

Ur sin Bur,

Mitt djuriska jag

Känns som en ganska trevlig,

En ganska trevlig filur

[vers 3]

Praktisk, Faktisk

innebörd av kärlek

Är sällan självklar,

Ett par kärleksfulla ögon

betyder först och främst,

En blick som é underbar

En blick som é underbar

Akt 3: Självlysande i Mörkret

[intro]

Så som vi resonerar

Så som vi tar ton,

Går in i hur vi justerar

och målar vår situation

 

Så notera hur rösten låter

i din verbala process,

Löpande insikt agerar tyglar

Till hur vi formulerar oss,

Härnäst

 

Ja, Löpande insikt dirigerar

hur jag formulerar

Mig, Härnäst

[vers 1]

Att se med förståelse

kräver ej att vi fullt förstår,

Kärlek i tvärdrag

Lättar stegen vi går

 

Jag sörjer sällan mina sorger

Livet é sorgligt nog,

Som det är.

Abstrakta former av acceptans

gör mig självlysande,

i mörkret av min karaktär

 

Självlysande,

i mörkret av min karaktär

 

[Vers 2]

I sin helhet blir mångfald

snarare alltets komplexitet.

 

Angående vår plats

i dess verksamhet.

 

Misstänker jag

att vi é viktigare än vi tror,

men ej så viktiga

som vi fruktar

 

Viktigare än vi tror,

Men ej så viktiga

Som vi fruktar

 

[Vers 3]

Sång och dans utspelar sig

Med det pågående.

Då både det förgångna

Och framtiden,

Saknar takt

 

Ja, både det förgångna

Och framtiden,

Saknar takt

 

[brygga]

Avlägset bor dom

Som é bosatta i att minnas.

Där det förgångna väger mer,

än möjligheten att finnas

 

[Vers 4]

Vi badar i rytmen

så som takten,

Musik är en vän

i livets vatten

 

Känslorna dansar

Och sjunger med,

Som ett vattenfall

En ton,

Som sköljer sinnet till fred

[Vers 5]

Fötter skodda i uppskattning

går mjukare genom livets terräng

 

Tacksam att det finns något alls,

Har lättare för att känna sin poäng.

 

Tacksam att det finns något alls

Har lättare för att känna,

Känna sin poäng.

 

Känna sin poäng


Besök: Den Leende Poetens Hörna

DLPs skor